Amanda Selinder
Årsringarna som vi bär

Material: Borrkärnor för åldersbestämning av tall, gran, björk, klibbal, gråal från taxering av ungskog. Naturlig Indigofärgad låda. 
 

Jag försöker ta mig fram mellan de tätt packade granarna. När jag kollar uppåt går det knappt att se himlen ovanför. Kvistarna river längs med armarna och jag måste använda kroppen för att trycka mig framåt. Här och där står en och annan björk. Bladen skimrar i rött av allt gökblod. Det ser nästan ut som kristaller. 

Jag hör ljudet av rinnande vatten. Det är en mäktig upplevelse att stöta på ett vattendrag mitt i produktionsskogen. Vegetationen förvandlas från homogent till lite mindre homogent. Blåbärsriset byts ut mot violer, ormbär, ekbräken och stenbär. Lukten förändras och myggtätheten ökar.

Ibland stöter jag på lite äldre träd som lämnats kvar. Oftast i myrkanter eller som ”naturhänsyn” intill kalhyggen. Ibland är träden uppemot 100 år gamla och draperas av långa hängande lavar. De äldre träden blir små, isolerade öar. 

Ibland behöver jag ta mig över torvmark. Kattugglan hoar och hela torvmarken är fylld med hjortron som inom en vecka kommer vara perfekt mogna. Det går att se spår där älgarna tagit sig över. Jag själv sjunker ner och använder tuvor där små klena tallar etablerat sig för att ta mig över.  

Jag fortsätter framåt. Stångas med de tätt planterade granarna och förundras över hur detta kallas för ett hållbart skogsbruk.

 

Hemsida: amandaselinder.com

Instagram: @amandaselinder